Русский язык, 
Suomi, 
Eesti, 
Polski, 
English, 
Francaise
S:t Mitrofans begravningsplats. Finsk-luteransk kyrkogård av S:Marias församling.
Kyrkogården hette S:t Mitrofan luteransk (finsk) begravningsplats och stängdes
1927.
Sommaren 1831 drabbades S:t Petersburg av koleraepidemi. I juni 1831 öppnades flera begravningsplatser för dem som hade dött i kolera, en av dessa var S:t Mitrofans kyrkogård som då hette «Tentelevskoe» för att den låg nära byn Tenteleva.
Med tiden blev denna kyrkogård en vanlig begravningsplats för hela befolkningen. År 1835 lät man bygga en kyrka i trä som fick sitt namn efter S:t Mitrofan från Voronezj.
Mellan åren 1839 – 1845 byggde arkitekten K.A.Thon en stenkyrka som liknar Sveaborgs-kyrkan i Finland. Byggnationen av den tredje kyrkan år 1887 finansierades av köpmannen A.L.Kekin. Mellan 1831 och 1917 begravdes drygt 300 000 människor på denna begravningsplats.
1845 öppnades en luteransk (finsk) kyrkogård alldeles bredvid S:t Mitrofans orthodoxa kyrkogård. Tillskyndare av denna var en finsk präst vid namn Karl-Wilhelm Sirén (1795-1866) som nu även ligger begravd där.
År 1858 utvidages denna kyrkogård och samma år började man begrava även svenskar och letter där. Arkiterkten H.A.Båsse byggde ett trähus 1847 samt 1870-1871 invigdes ett nytt kapell (1868, arkitekten K.K.Andersson; 1869, arkitekten F.P.Mehlgren). I.D. Otsalainen proekterade kyrkogårdens övriga utbyggnader.
Den mest kända personen som finns begravd där är professorn av S:t Petersburg Vetenskapsakademi Andreas Johan (Andrej Mihailovitj) Sjögren (1794-1855) som forskade inom finsk-ugriska språk och kultur. Bland andra begravda på denna kyrkogård finns amiralen Johan Eberhardt (Ivan Ivanovitj) Skans (20.10.1802-22.12.1879), banktjänstemannen Alexander Neiglick († 06.01.1888), sekreteraren av finska passexpeditionen Napoleon Adrenius († 02.02.1888), arkitekten Vasilij Rosinskij (1837-09.06.1907) som har projekterat många byggnader och bostadshus i S:Petersburg, biskopen Julius von Richter (14.12.1808-13.03.1892), prästerna Karl-Wilhelm Siren, Gustaf-Friedrich Zandt (2.11.1801-24.01.1881), Friedrich-Waldemar Schilling (06.06.1834-10.03.1869).
Man kan även nämna familjen Vodar, greven Cyprian-Albert Kreutz, familjen von Richter, familjen Neander, baronfamiljen Stackelberg, Sirelius, Tamelander, Spagenberg, Engelhardt, Rosén, Forsbom, Lindquist, Grenstrand, Boström, Larsson, Koni, Ukkola, Lange (Langinen).
En del offer från första världskriget ligger här, t.ex kaptenen Jacob Kuronen († mars 1916) och soldaten Alexander Weltz som dog i striden vid Trapesund i oktober 1916.
Sent på hösten, den 24 november 1919 kom Mooses Putro (Putronen) (1848-1919), som var en känd finsk musiker och kompositör som skrivit Ingermanlands hymn «Nouse, Inkeri!» («Vakna Ingermanland!») till begravning av en av sina vänner. Han kom aldrig hem efter den ceremonin. Möjligen har han på vägen hem blivit gripen och mördad av bolsjeviker under dessa dagar av «röd terror».
1917 började S:t Mitrofans begravningsplats ödeläggas och förstöras. Både lutherska och ortodoxa delar hade slagits samman, år 1927 stängdes begravningsplatsen och i 1929 alla kyrkor och byggnader förstördes. Dock under kriget 1941-1944 begravdes stadens invånare på denna kyrkogård igen. På 1960-talet stängdes S:t Mitrofans begravningsplats helt.
Nuförtiden används begravningsplatsens område för garage, lagerhus och som soptipp. Nu begås en ny taktlöshet och ett vanhelgande. Staden planerar att överlåta 465 hektar av sitt territorium till bolaget «Ismailovskaja perspektiva» som kommer att bygga hus på denna mark. Byggnation kommer även uppföras på S:t Mitrofans gamla begravningsplatsområde.
«S:Petersburg Mitrofans förening» som för samman ättlingar till de som är begravda på S:t Mitrofans kyrkogård och försvarar begravningsplatsens område mot alla former av byggnation. Föreningen jobbar aktivt med att söka gamla dokument som kan kasta mer ljus på kyrkogårdens historia. 2007-2011 anordnades några möten och konferenser där även massmedia var inkopplade. Föreningen har också förberett kulturekspertis på 4 volymer för att begravningsplatsen skulle kunna få ett status av ett historiskt minnesmärke. Vårt mål är att bevara begravningsplatsen som ett parkområde.
